Dina

Dina är ett kvinnonamn med flera möjliga bakgrunder. Det kan vara ett hebreiskt namn, känt från Bibelns Dina, och brukar då förknippas med det hebreiska ordet *din*, ”dom” eller ”dömande”. Tolkningen återges ibland som ”hon som dömer”; den enkla översättningen ”dömd” är därför inte självklar. Dina kan också vara en kortform av längre namn som Bernhardina. Den bibliska formen skrivs även Dinah i vissa språk. Namnet har alltså både en gammal hebreisk och en europeisk namntradition, och den aktuella bakgrunden kan variera mellan bärare.

Dina är belagt i Sverige sedan åtminstone 1657. Enligt Släktforskarförbundets namnlista döptes det året ett barn med namnet i Offerdal i Jämtland, i en samisk namnmiljö. Listan nämner också Dina Margareta, född 1745 i Myssjö, och för fram möjligheten att Dina där var en kortform av Blandina. Den äldre svenska användningen speglar därmed att namnet kan ha haft mer än en bakgrund.