Inga

Inga är ett kvinnonamn och en fornsvensk kortform av namn som börjar på gudanamnet Ing, som är ett annat namn för fruktbarhetsguden Frö. Det är också en kortform av andra namn på Ing-, exempelvis Ingrid och Ingeborg. Se även Ingwaz.

Äldsta belägg i Sverige är ifrån en runinskrift på 1000-talet, på en sten i Eriksberg, Södermanland. Inga reste denna sten efter Olov, sin arvinge. Han österut, med stäven plöjde och i longobarders land han avled.

Namnet har förekommit i Sverige sedan vikingatiden och förekommer exempelvis på runstenar. Det var ett av de vanligaste kvinnonamnen en bit in på 1900-talet, men förekommer idag mest som andranamn. Den 31 december 2008 fanns det totalt 34 895 personer folkbokförda i Sverige med namnet, varav 19 979 med det som tilltalsnamn/förstanamn. År 2003 fick 89 flickor namnet, varav 2 fick det som tilltalsnamn/förstanamn.

Inga är ett kvinnonamn och en fornsvensk kortform av namn som börjar på gudanamnet Ing, som är ett annat namn för fruktbarhetsguden Frö. Det är också en kortform av andra namn på Ing-, exempelvis Ingrid och Ingeborg. Se även Ingwaz. Äldsta belägg i Sverige är ifrån en runinskrift på 1000-talet, på en sten i Eriksberg, Södermanland. Inga reste denna sten efter Olov, sin arvinge. Han österut, med stäven plöjde och i longobarders land han avled. Namnet har förekommit i Sverige sedan vikingatiden och förekommer exempelvis på runstenar. Det var ett av de vanligaste kvinnonamnen en bit in på 1900-talet, men förekommer idag mest som andranamn. Den 31 december 2008 fanns det totalt 34 895 personer folkbokförda i Sverige med namnet, varav 19 979 med det som tilltalsnamn/förstanamn. År 2003 fick 89 flickor namnet, varav 2 fick det som tilltalsnamn/förstanamn.

Fyll i texten du ser i rutan: