Elisa
Hebreiskt ursprung
”Min Gud är en ed”
nyfödda fick Fiona som tilltalsnamn 2025.
| År | Källa | Nyfödda |
|---|---|---|
| 2003 | SCB | 10 |
| 2004 | SCB | 12 |
| 2005 | SCB | 21 |
| 2006 | SCB | 14 |
| 2007 | SCB | 14 |
| 2008 | SCB | 21 |
| 2009 | SCB | 13 |
| 2010 | SCB | 16 |
| 2011 | SCB | 17 |
| 2012 | SCB | 19 |
| 2013 | SCB | 27 |
| 2014 | SCB | 27 |
| 2015 | SCB | 29 |
| 2016 | SCB | 35 |
| 2017 | SCB | 30 |
| 2018 | SCB | 38 |
| 2019 | SCB | 25 |
| 2020 | SCB | 21 |
| 2021 | Skatteverket | 31 |
| 2021 | SCB | 34 |
| 2022 | Skatteverket | 24 |
| 2022 | SCB | 25 |
| 2023 | Skatteverket | 18 |
| 2024 | Skatteverket | 14 |
| 2025 | Skatteverket | 17 |
SCB kan inkludera liknande stavningar. Skatteverket räknar varje stavning separat. Serierna visas var för sig och är inte direkt jämförbara.
Fiona är ett skotskt kvinnonamn som fick spridning genom 1700-talets Ossian-dikter av James Macpherson. Formen förekommer i hans epos Fingal, utgivet 1762, och brukar förklaras som en latinisering med anknytning till gaeliska fionn, ”ljus” eller ”vit”. Sambandet är vedertaget i namnböcker, men etymologin är inte helt oomstridd. Fiona bör också skiljas från det iriska namnet Fíona, som har en annan bakgrund och ibland återges utan accenttecken i engelskspråkig användning. Namnet har senare använts i både skotsk och engelsk namntradition. Den skotske författaren William Sharp använde Fiona Macleod som pseudonym kring sekelskiftet 1900.
| Ursprung | Skotsk-gäliskt |
|---|---|
| Kategorier | Keltiska namn · Naturnamn |
SCB:s tilltalsnamnsstatistik redovisar Fiona åtminstone från 2003. Det belägger användning i Sverige vid den tiden, men inte när namnet först började användas här.